Genus & Kön

Genus kan enklast förklaras som socialt kön, alltså det vi fostras till att vara. Genus kan skilja sig i olika kulturer, så det som anses manligt kontra kvinnligt i vår kultur, kan tolkas annorlunda i en annan kultur.

Judith Butler

Boken Genustrubbel (Butler, Judith. 2007) vill synliggöra vårt sätt att se på kön och genus som djupt rotat inom oss. Genom att problematisera vårt nuvarande sätt att se på kön, och vidga området för andra möjliga genusformer kan vi ifrågasätta fördomen att vi måste vara ett på förhand bestämt biologiskt kön, manligt eller kvinnligt. För vad är genus, och vad är det i kön som driver oss in i en normativ binär sexualitet, och vad händer med oss om vi hamnar utanför dessa genusnormer? Om vi tar subjektet kvinna så har vi utgått från att det existerar en viss identitet kopplad till kategorin kvinnor, och eftersom kvinnor är underkastade vissa strukturer så kommer subjekten kvinnor att regleras genom dessa strukturer och definieras genom de krav som ställs i och med dessa strukturer. Det kan bli problematiskt när systemet skapar genuspräglade subjekt, då dessa i och med en genusprägling också skulle kunna exkluderas i de juridiska strukturer som byggts upp. Tittar vi närmre på hur och varför olika kategorier skapas och hur vi begränsar exempelvis kvinnor genom de maktstrukturer som finns, så ser vi tydligt hur ojämlika kvinnor och män blir när vi kategoriseras in i kön och synliggörs genom våra olikheter.

kan vi skapa jämlikhet och samtidigt konstituera barn som pojkar och flickor, vem är individen innan genuspräglingen äger rum? Är det verkligen så omöjligt att separera genus från de politiska och kulturella skärningspunkter som skapas och vidmakthålls i dualiteten manligt/kvinnligt?

Är kvinnor och mäns olika beteende återkommande i alla kulturer? Eller skulle genus kunna vara de kulturella betydelser som vårt könade jag antar, beroende på den kontext och kultur vi växer upp i? Om genus inte är orsakat av kön, så skulle det inte heller förefalla vara så orubbligt som kön antas vara, skulle vi kunna se både kön och genus som en del i en social konstruktion, som egentligen alltid varit enbart genus?

Kan vi prata om ett binärt genussystem utan att se på hur kön är givna, vad är kön? ligger det i kromosomerna eller i hormonerna, är det naturligt? Om vi ifrågasätter varför det enbart kan finnas två genus, som genom en form av produktionsapparat skapar det biologiska könet, ett naturligt kön med binära ramar. Hur ska vi då bedöma de vetenskapliga resonemang som vill framföra dessa fakta till oss? har kön en historia, har varje kön en specifik historia. Måste kön vara orubbligt, vilka skillnader finns, och kan det visa sig att det inte finns någon skillnad alls?

Om homosexualitet kan ses som biologiskt styrt, så kan vi se att de regler som bestämmer vad som utgör en identitet, och som möjliggör och begränsar ett "jag" då också begränsar oss genom den påtvingande heterosexuella matrisen. Att inte vara ett bestämt genus kan leda till känslan av ett misslyckande i denna genusutformning som anses vara naturlig, en riskerar att bli en misslyckad kopia i de naturligas värld där en spelar kvinnliga respektive manliga huvudroller.

Är vårt "jag" en fantasi, något en önskar och idealiserar, eller skulle vi kunna se den genuspräglade kroppen som performativ, en roll en spelar inom heterosexualitetens ramar. En show där stereotypa könsroller framförs genom drag och cross-dressing, blir då genus ett agerande? en ritual vi upprepar tills att denna upprepning blir en betydelsebärande akt som sedan blir socialt etablerad för att sedan bli vardaglig och legitim.

En föreställning vars syfte är att bevara genus i dess binära form, kvinna/man, pojke/flicka.

Biologiskt Kön kanske enklast kan förklaras som de kroppsliga skillnaderna mellan kvinnor och män.

Inom kön ryms bland annat könsidentitet, alltså det kön en känner att en tillhör, juridiskt kön, det kön en tillskrivs när en föds och kroppen, alltså de yttre (könsorgan) och inre (könshormoner) en har.

Om vi ser på kön som något vi gör i vardagliga sociala interaktioner med andra för att skapa sammanhang snarare än som något vi har eller är, skulle vi då kunna se på kön som en social konstruktion? Och skulle vi då kunna föra diskussionen vidare från den könskonservativa uppfattningen kvinnor/natur och män/kultur?

Simone de Beauvoir

Kvinnan, kanske skulle vi kunna se på henne väldigt enkelt, hon är en livmoder, hon är en äggstock, hon är en hona, men räcker dessa definitioner verkligen för att kunna förstå vad en kvinna är? Är det reproduktionsförmågan som skiljer kvinnor och män åt, är det detta förankrat i oss av naturen som begränsar oss till vårt kön? Biologin som konstaterar uppdelningen av kön vill gärna legitimera den rådande ordningen, men det enda en egentligen kan säga är att de samexisterar i naturen för att säkerhetsställa vår arts fortbestånd. Vad är det som säger att fortplantningen inte skulle kunna vara asexuell, ett resultat av förhållandet mellan två likar. Skulle vi inte kunna koppla denna syn på biologi och kön som en del av den rådande könsmaktsordningen? Där kvinnan sammanfattar naturen så som vi är lärda att se på den, där ett binärt könssystem dominerar.

Det föds ungefär lika många individer av båda könen. Män skulle kunna ses som priviligierade då deras könsliv fortlöper lugnt och stilla, medan kvinnan genomgår flera förändringar under sin livstid, ex när hon blir könsmogen för att kunna reproducera sig, och senare när hon genomgår klimakteriet. Den mogna kvinnan skulle kunna liknas vid ett tredje kön, då hon är varesig kvinna eller man i sin ursprungliga form. Det är viktigt att förstå dessa biologiska utgångspunkter då de är en del i det kvinnliga könets historia. Är det gängse kunskap att påstå att vi biologiskt väsensskilt skiljer oss från varandra?

När vi delar upp kvinnor och män i kön, så riskerar vi att kvinnor som social konstruktion begränsas i sina rättigheter, en blir en kvinna genom samhällets villkor och förväntningar, dessa förväntningar kan se olika ut beroende på vilken kultur vi befinner oss i. Är inte kön något vi skapar utifrån de handlingar vi gör snarare än något vi är. "Man föds inte till kvinna, man blir det" Kvinnan behöver frigöra sig, transcendera för att kunna leva mer autentiskt, inte minst från patriarkatet. Människan är inte något "i sig" utan något "för sig", en kan inte känna sig själv, enbart berätta sig själv, och vi är i en ständig relation med oss själva, vårt förflutna och vår framtid. Ändå utsätts kvinnor ständigt, likt andra förtryckta grupper för en mystifikation, en ideologi som förvränger verkligheten och presenterar kvinnors underordning som något biologiskt snarare än skapat av samhället.

Flickor lär sig sina könsroller på samma sätt som pojkar lär sig sina, men som flicka begärs det dessutom att hon gör sig till ett objekt. Hur ska sedan den vuxna kvinnan kunna passa in i en värld som dömt henne till passivitet? Där kvinnor blir bedömda och åtrådda genom sitt yttre, genom sin skönhet, sin omsorg, allt detta som dessutom ska komma naturligt, för hon är ju en kvinna. Vad händer om hon negligerar sitt yttre och avstår från kvinnligheten, skulle hon då kunna bli mannens jämlike eller blir hon bara en upprorsmakare? Kan kvinnokroppen ses som en börda när det kommer till jämställdhet?

För att en kvinna ska kunna leva fullt ut så måste hon ha tillgång till den manliga världen, annars kommer hon att uppfostras till och förbli den andre.

Benämningen kvinna och man är socialt konstruerade och kön i sig är en konstruktion. En kvinna är varken bestämd i sina hormoner eller i sitt kön, men den hon blir gjord till kommer att följa henne under hela livet. För ett jämlikt möte så måste kvinnor och män vara varandras andre, utan lagar, regler och traditioner som begränsar oss genom att tvinga in oss i exempelvis kön.